2005
Så länge jag kan minnas så har det stått "En egen hund" längst upp på min önskelista både vid jul och på min födelsedag. Jag passade grannskapets hundar och det var allt i från små taxar till newfoundlandshundar. Jag åkte med en av dessa hundägare till brukshundklubben bara för att få titta och där kunde jag sitta i flera timmar. Mina föräldrar trodde att jag skulle tröttna om jag fick en egen hund men när dom såg mig traska ut med alla andras hundar dag ut och dag in i både regn och rusk så förstod dom att det skulle jag nog aldrig göra.
Jag fick en katt 1983 som hette Oskar mamma och pappa trodde väl att det skulle dämpa min längtan efter hund men det gjorde det inte. En dag så hörde jag mamma prata med pappa i telefon om en boxer. Vad var nu detta? Jo mammas arbetskompis hade en boxer som vi skulle få låna. En tik som hette Sabina, 5 år gammal. Vi lånade hem henne några gånger och lyckan var fullkomlig, en underbar hund var hon.
Jag älskar alla slags djur så efter Oskar så lyckades jag släpa hem två katter till, Figaro flyttade hem till oss 1988 och Mandy 1990 . Fick jag ingen hund så fick det bli katter istället. Figaro var nog som en liten hund bara han fick godis så gjorde han det mesta jag bad om.
Jag var fruktansvärt skoltrött då men när mina föräldrar sa att om jag gick gymnasiet så skulle jag få en hund. Så jag kämpade mig igenom en två årig jordbrukslinje och den dagen jag slutade -93 så åkte vi direkt till Kennel Av Ulfsäter och hämtade lilla Eiko. Äntligen efter alla år så fick jag min efterlängtade hund. Eiko var en liten spjuver som visste precis hur han skulle få matte dit han ville. Sina första år så roade han sig med att nypa folk i baken bara för att jävlas men han förstod tillslut att det fick man inte göra. Vi fick ett speciellt band och det får jag nog aldrig mer med någon annan hund. Jag kunde lita på honom till 100%. Han var med mig överallt. Folk runt om tyckte att han var jättetråkig för det var bara matte som existerade. Han hälsade snabbt men sen fick det vara bra. Jag var lite orolig för hur han skulle reagera den dagen jag fick barn men det var aldrig några problem. Eiko blev hastigt dålig i november -04 och i januari -05 så fick han traska över regnbågsbron till andra sidan. Han skulle han fyllt 12 år i april.
Ca ett år efter att jag fått Eiko så praktiserade jag på Atilas Kennel och därifrån så fick jag min andra hund Solo. Han var en underbart snäll hund och charmade alla som kom i hans väg. Till och med folk som jag inte kände, kände till Solo. Han ville alla väl och ville alltid vara till lags. Tyvärr så fick han L7S1 syndrom och opererades för detta men det blev aldrig bra. Han fick flytta hem till mina föräldrar när han var 6 år för att han inte klarade att gå i trapporna som vi hade till våran lägenhet. Jag hade försökt med allt för att han skulle slippa smärta och ingenting hjälpte men när han bara fick gå runt och skrota hos mina föräldrar så mådde han bra. Han blev 9 år och då var hans kropp slut och han hade ont. Jag kände att det var dags för honom att få traska över regnbågsbron och slippa all smärta.
1998 så fick Eiko valpar med Blondie och därifrån tog jag Lotus. Det var inte meningen att han skulle stanna hos oss men han blev så illa biten i nosen så jag kunde inte lämna honom vidare. Han har blivit lite som ett bortskämt ”sladdbarn” här hemma. Lotus är husses hund och han följer husses steg vart han än går...
I dag så finns varken katterna eller Eiko och Solo kvar i livet. Alla har en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma dem...
Nu har jag ju börjat om på nytt med lilla Qujo. Det är så mycket jag vill göra med honom så vi får väl se vart det slutar. Mina tävlingsnerver är urdåliga så vi får väl se hur långt vi kommer ute på tävlingsplan... Om vi ens kommer ut på tävlingsplan...
Uppdaterat 1 december 2007
Med Qujo går allt bra. Jag köpte honom för att jag hade velat ställa ut men tyvärr så visade det sig att han hade ett överbett så dom planerna sket sig. I mina ögon är han den vackraste hund som finns ändå! Lotus traskade över regnbågsbron den 1/9 -06 och Ludde kanin följde efter honom den 30/12 -06.
En liten Tyko flyttade hit den 27/4-07 och imorgon blir han 9 månader, en härlig härlig som tar det mesta med ro.
En ny kanin skaffade vi oss också i somras Bamse heter han. Jag som protesterade högljutt när resten av familjen ville ha kanin. Men när Ludde dog så var det nog jag som sörjde mest, han var som en liten hund och det blev riktigt tomt när han inte fanns mer. Innan Bamse så hade vi en liten Tussi här hemma också men hon var inte snäll mot barnen så hon fick tyvärr flytta. Idag lever hon på en kaningård med många nya vänner.
Qujo & Tyko trivs verkligen bra ihop och jag hoppas få många härliga år tillsammans med grabbarna grus.
Jag, Rasmus, Tyko & Qujo
Tussi får sina klor klippta
Rasmus, Qujo, Tyko & Linus
Rasmus och våran lånehund Taggen
Det var inte alltid jag lyckade övertala honom att ta fram kameran, men
några gånger fick jag allt min vilja igenom
